Mäster Palm spökar igen


På 1800-talet gick ett spöke genom Europa – kommunismen. Nu spökar en annan gammal agitator, mäster August Palm. I Alexandra Coelho Ahndorils korta roman Mäster påminns inte minst alla socialdemokrater om vad det var för ett samhälle mäster Palm agiterade mot, och att det fanns ett idéinnehåll i det han framförde på sin svensk-tysk-danska dialekt från talarstolen.
I romanen får också Palms hustru Johanna sin beskärda del. Det var hon som fick stanna hemma, slava för brödfödan och ta hand om barnen medan mäster turnerade och agiterade. Det är en skildring av ett förfärligt 1800-tal där barn behandlades som auktionsföremål, August Palm var själv ett sådant barn, men också om kärleken mellan två personer som aldrig tappade tilltron till varandra.
Palm konkurrerades så småningom ut av Branting, som han föraktfullt kallade ”intelligentsaren”. Tyvärr har en sådan misstänksamhet inom socialdemokratin levt vidare (och inte bara där), en skepsis mot universitetsfolk, kulturmänniskor och intellektuella. Den skepsisen späddes inte minst på under de turbulenta åren kring 1968.
Jag påminns om att min egen morfar var ett auktionsbarn från Östergötland, som hamnade hos förmögna bönder i Småland och fick en synnerligen hård uppväxt. När Ahndoril och Per Sundgren diskuterade boken på ABF-huset fälldes många hårda ord om socialdemokratins svek mot samhällets olycksbarn, som Victor Hugo kallade de som hamnat i utanförskap.
Mats Myrstener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s