Bibliotek Plattan

Jag sitter och bläddrar i Stockholms stads ”budgettidning” 2013 – Vårt Stockholm.  ”Tillsammans bygger vi staden”. ”Kvalitet och valfrihet”, det senare ordet slösas det mycket med i bladet. Och finansborgarrådet Sten Nordin (M) uttalar sig också. ”Nu byggs det i Stockholm som aldrig förr!” Sedan kommer det som en jättenyhet: 240 studentlägenheter i nedlagda S:t Görans gymnasium, bo i en ”etta med bokvrå”. Visst, politikerna talar om 5.000 nya lägenheter på längre sikt, men kön till bostäder är enligt bostadsförmedlingen 400.000 i Stockholms län, och sen ska man ju ha råd med hyran också. (Stadens inkomster i bostadsköavgifter beräknas till 90 millioner kronor!) ”En välmående levande stad”? Nja, de bostadslösa, eller  vårdpersonalen på sjukhusen i Stockholmsregionen håller nog inte med.

Stockholm växer så det knakar. Om tio år räknar man med över en miljon människor bara i Stockholms kommun. Och kulturkonsumtionen ökar, förra året med tio procent. Vad satsar man då på i Stockholm? ”Genom att ständigt tänja på gränserna och inte väja för nya metoder har Bibliotek Plattan utvecklat och förändrat sin verksamhet.” För det har man fått Stockholms stads Förnyelsepris.

Men faktum är att förutom det pyttelilla t-banebiblioteket på Östermalm och nämnda Kulturhus, med sitt på sin tid revolutionerande Läsesalong, så har man inte byggt några nya biblioteksfilialer i Stockholms innerstad sedan 1928! Hur mycket befolkningen ökat vet jag inte, men bara på Södermalm bor det 120.000 människor idag, en ökning med hundra procent sedan 1928. Södermalm betjänas fortfarande av två bibliotek, varav ett hotats av nedskärningar, något som då stoppades av en framgångsrik motståndskamp av författare och låntagare.

Stockholm ligger också väl under riksgenomsnittet i utlån/person och bokbestånd/person enligt Svensk biblioteksförenings statistik. Det som hade kunnat bli ett riktigt tillskott, ett nytt stadsbibliotek, det ströks sedan två nya evenemangstadion blivit alldeles för dyra i produktionen.

Bibliotek Plattan är nu organisatoriskt en del av Kulturhuset, inte Stockholms stadsbibliotek. Det består av fem bibliotek: Bibliotek plattan (igen), Bibliotek TioTretton, Serieteket, Rum för barn, samt Bibliotek Film och musik. Så görs alltså en höna av en fjäder, om man vill vara elak. Ett bibliotek har plötsligt blivit fem, fast i samma lokal som förut. Jag förstår att det är svårt att hänga med.

Många av de anställda på Bibliotek Plattan är inte heller bibliotekarier. Bibliotek Plattans (alltså det som ligger i bottenvåningen, mot Sergels torgs-plattan) chef heter Pernilla Glaser och är författare. Johannes Meyer, chef för avdelningen för film och musik är musiker. Riktigt bråk blev det när den konstnärlige ledaren Behrang Miri plötsligt flyttade Tintin i Kongo sex meter, från Bibliotek TioTretton, till Serieteket. Sen flyttade Kulturhusets chef Eric Sjöström på Behrang Miri, och Tintin fick flytta tillbaka till barnbiblioteket.

Och hela Kulturhusets bibliotekschef heter Catharina Fogelström. Om hon är bibliotekarie vet jag inte heller. Jag kanske är dum och korkad, men jag hittar över huvud taget inte längre på Bibliotek Plattan.

Kanske spelar det ingen roll, jag vet inte? Förändring ska ske, och kommer att ske. ”Change, or die” fick vi höra av entusiasten Shiraz Durrani när BiS besökte London, apropå att arbeta som bibliotekarie i Londons förorter. Tony Blair hörsammade kallelsen, men idag läggs fler och fler bibliotek ner i England. De senaste siffrorna är katastrofala för det som var moderlandet för alla Europas folkbibliotek. Och om det ”moderna” vet man bara så mycket som att det ständigt förändras. Eller återkommer, i en cirkulär tidslinje, som Foucaults pendel? I Stockholm känns det som att folkhemsåren 1935-1985 snart bara är en parentes.

Kulturhusidén var inne redan på 1970-talet när huset i Stockholm öppnade, det var en fantastisk idé som var nytänkande när den kom. Men man kan bli lite orolig när böcker får allt mindre och mindre plats bland scenartister, konstnärer, film, musik och datorer. Men det är kanske bara jag som blir förvirrad? – Alla team ska veta inom vilka ramar de är fria att experimentera, säger bibliotekschefen Fogelström. Jag förmodar att det är ekonomiska ramar hon talar om?

På Svensk biblioteksförenings decembermingel fick vi se Rum för barn. En fantastisk plats, inte så mycket böcker precis men mycket annat. Jag hoppas man ser till att alla skolklasser i Stockholmsregionen får komma dit. Och att det inte går som för barnkulturpalatset i gamla Riksarkivet, som las ner efter bara ett års verksamhet. Biblioteket 10-13 har jag aldrig sett, det är ju bara barn i den nämnda åldern som får komma in där. Och jag har aldrig egentligen förstått varför man satsat just på den åldersgruppen, om det bygger på någon vetenskaplig studie? Varför inte 11-14, eller 10-15? Men som sagt, det är mycket jag inte förstår med Bibliotek Plattan.

Till slut en glad nyhet från finansborgarrådet till alla stockholmare. Kommunalskatten, som redan är en av de lägsta i Sverige, sänks ännu mer. 15 öre.

Kulturutbudet i Stockholm är imponerande och lite mångkulturellt ska det också vara, så staden ska starta en s.k. El Sistema-orkester, ”för barn och ungdomar i socialt utsatta områden”. Ser bra ut på papperet. För kommunala musikskolan är så dyr att allt färre har råd att sätta sina barn där. I Stockholm är klassgränserna mycket tydliga. Och allt offentligt som går att sälja ut säljs också ut, eller drivs på entreprenad. Det är sant att man inte lagt ner någon biblioteksfilial, nu finns det 42 eller 43, om jag räknat rätt. Eller 48. Beroende på hur man räknar. Men man har inte heller byggt någon ny (undantaget Lumabiblioteket i det nya området Södra Hammarbyhamnen) de senaste trettio åren så vitt jag vet. De gamla slitna filialerna rustas upp förvisso, folkhemsrester om man så vill, och nu ska också gamla Asplundhuset från 1928 rustas upp. Och dess ständiga försvarare med arkitekten Ola Andersson i spetsen får rycka ut igen. För inget får röras! Den kritiken satte effektivt stopp för nytänkande förra gången det begav sig, tyvärr.

Men det är klart, det var ju det där med skattesänkningen. 15 öre. Ungefär 280 miljoner satsas på biblioteken i Stockholm enligt broschyren, 4,9 procent av stadens budget går till kultur och idrott (fast simhallarna har lagts ut på entreprenad). Hur det hela går ihop förstår jag inte riktigt. Det är som med Foucaults pendel. Inte Michels utan Léons. Den förstår jag inte heller.

Titta gärna på vad din egen kommun tänker göra i år för kultur och bibliotek. Fingranska statistiken. Hur mycket nya pengar tänker man satsa? Situationen för t.ex. Värmlandsoperan ser inte ljus ut. Skriv till BiS och berätta.

Mats Myrstener

 ImageIllustration från Wikipedia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s